nuspringervi

I måndags sprang jag 8 km :) Gick bra, dock var det sjuktligt varmt ute. Halvvägs höll jag på att av uttorkning. Jag ångrar i vissa ögonblick att jag inte har en kamera på min telefon (snål som är jag så köpte jag den för en hundralapp på elgiganten). Jag sprang från stan, Kristianstad, till Österslöv. Hela vägen är asfalterad cykelväg. Första fyra kilometerna springer man genom en åker. Då är det åkrar så långt ögat ser. Sen kommer man in i ett litet samhälle, balsby, då springer man och tittar på husen och människorna som är ute i deras trädgårdar. Med ens blir det mycket lättare att springa. Man kan koncentrera på någonting annat än ens egna andetag.
Jag vet inte hur vädret var i övriga sverige i måndags men i skåne var det dövarmt. Jag sprang och redan efter 1 km kände jag hur halsen började blir torr och det var omöjligt att producera nytt saliv. Tungan började klibba fast i gummen. Jag funderade om jag skulle stanna någonstans och fråga efter vatten men det gjorde jag inte, jag sprang vidare.
Efter man passerat balsby börjar man springa längs sjön. Cykelvägen ligger cirka 2 meter från sjökanten och utsikten och oslagbar. helt underbart och rogivande. Men tortyr. Att springa där, varm och helt uttorkad och bara titta på detta underbara vatten och bredde ut sig. Efter balsby mynnar husen ut i skog och lite små  stugor här och var. Jag hade nu sprungit 30 min. Hade cirka 2,5 km kvar till mitt mål. Törsten blev ohållbar och jag stannade.
Träning ska inte vara jobbigt, det ska vara härligt. Jag går alltid in med någon inställning om att om det inte är jobbigt så tränar jag inte. Om det inte är jobbigt så gör jag inte rätt.
Jag gick ner till sjökanten, tog av mig mina skor. Skjölde bort svetten från ansiktet. Och satte ner mina svettiga fötter vattnet och bara njöt. Vatten är underbart. Finns det någonting bättre än att svalka sig i en sjö när man är riktigt svettig och varm. Efter 5 minuters vila fortsatte jag mot till mål. Tiden slutade på 46 minuter (Då har jag dragit bort de fem minuterna som jag vilade).

Poängen med hela historien är att löpning ska vara kul. Man ska inte alltid pressa sig själv hårt. Jag har svårt att slappna av när jag springer. Ute går det hyfsat bra men inne går det inte alls. Jag går till gymmet och har sedan innan bestämt mig för att springa 7 km på löpbandet. Jag springer och hela tiden tittar jag på klockan och på distansmätaren. 30 sekunder har gått..... 35... 45.... Snart en minut... Det är väldigt utmattande att tänka så. Men jag kan inte sluta. Jag vet att man inte ska titta på dispyen när man springer men jag kan inte hjälpa det. Jag tittar upp, springer... tittar ner "har det bara gått 15 sekunder..." så håller jag på tills 35 minuter passerat.

Jag måste lära mig njuta. Springa långsamare så att det inte blir jobbigt på samma sätt. Måste lära mig slappna av.

Vaknade imorse med halsont, så hoppade över dagens spinning pass. men tar igen det imorgon genom att köra två pass på raken. Måste börja ta bilder dessutom. Tråkigt med en blogg utan bilder,

Långt inlägg idag, nu ska jag hämta ett marabuu digistive och fortsätta med power point presentationen till mitt tal.